Arvsavstående — hur du avstår från arv och vad det innebär

Senast uppdaterad: 27 september 2026

Att ta emot ett arv är en rättighet — inte en skyldighet. Du kan välja att avstå från hela eller delar av ett arv, av ekonomiska, skattemässiga eller personliga skäl. Men ett arvsavstående måste göras på rätt sätt och i rätt tid. Den här guiden förklarar hur det går till, vad istadarätt innebär och vad du bör tänka på om du har skulder.

Vad är arvsavstående?

Arvsavstående innebär att du väljer att inte ta emot det arv du har rätt till. När du avstår din andel går den vidare — inte tillbaka till dödsboet för att fördelas om hur som helst, utan vidare till dina egna legala arvingar genom det som kallas istadarätt.

Det skiljer sig från en gåva: du ger inte bort arvet till en specifik person, utan du kliver ur arvskedjan och dina legala arvingar (normalt dina barn) träder in i ditt ställe.

Varför väljer man att avstå från arv?

Det finns flera vanliga anledningar:

• Ge barnbarnen direktarv. Istället för att pengarna går till barn som redan är välsituerade kan morföräldrar- eller far-/morföräldrarnas barn abstå och låta barnbarnen ärva direkt.
• Skydda arvet från egna skulder. Om du har betalningsanmärkningar eller kronofogdeskulder kan ett arv utmätas. Genom att avstå i tid kan arvet gå till dina barn i stället.
• Ge efterlevande make ekonomisk trygghet. Ett särkullbarn kan välja att avstå sin rätt till omedelbart arv och i stället vänta till den efterlevande makens bortgång. Det kallas att man ger makens särkullbarn ett uppskjutet arv.
• Utländsk skatteplanering. I länder med arvsskatt kan det i vissa fall vara fördelaktigt att hoppa över en generation för att minska den totala skattebelastningen.
• Personliga skäl. Kanske önskar du att ett syskon ska ha mer, eller att dödsboet ska gå till välgörenhet.

Istadarätt — vem ärver din andel?

När du avstår ett arv träder dina legala arvingar in i ditt ställe. Det kallas istadarätt och regleras i ärvdabalken. Dina legala arvingar är normalt dina barn — eller deras barn om dina egna barn i sin tur inte lever.

Det viktiga att förstå är att du inte kan peka ut vem som ska ta emot din andel. Istadarätten är mekanisk: den går alltid till dina närmast legala arvingar. Om du inte har några barn och vill att arvet ska gå till en specifik person krävs ett testamente eller att ni löser det via arvskiftet.

Exempel

Karin dör och lämnar efter sig tre barn: Anna, Björn och Cecilia. Anna väljer att avstå sin tredjedel. Anna har två barn — Ella och Felix. Istadarätten innebär att Ella och Felix ärver Annas tredjedel av Karins dödsbo, med en sjättedel var. Björn och Cecilia ärver fortfarande sina delar.

Hur gör man ett arvsavstående?

Ett arvsavstående kräver inget speciellt formulär, men det måste göras skriftligt och tydligt. Gör så här:

• Skriv ett dokument som anger att du, med namn och personnummer, avstår från arvet efter den avlide (namn och personnummer) helt eller delvis.
• Ange vilka som träder in — även om istadarätten gäller automatiskt är det bra att nämna att dina barn träder in, om du har sådana.
• Underteckna handlingen med namnunderskrift och datum.
• Lämna in dokumentet till dödsboet — det ska finnas tillgängligt vid bouppteckningen.

Vittnen krävs inte per lag, men det är klokt att ha dem för att undvika framtida tvist om handlingens äkthet.

Fristen — när måste du ha gjort det?

Arvsavstående måste vara klart innan tillgångarna skiftas ut, det vill säga innan arvskiftet är genomfört. Det finns ingen absolut lagstadgad frist i dagar eller månader, men i praktiken är det klokt att göra det så snart som möjligt efter dödsfallet — och alltid före bouppteckningens avslutande.

Har tillgångarna redan betalats ut och du tagit emot dem är det i normalfallet för sent att göra ett formellt arvsavstående. Då kan du i stället ge bort det du fått som gåva, men det är en annan juridisk konstruktion.

Arvsavstående och särkullbarn

Särkullbarn — barn som inte är gemensamma med den efterlevande maken — har rätt att ta ut sitt arv direkt när föräldern dör. Men de kan välja att avstå sin rätt och i stället ärva när den efterlevande maken dör.

Det är ett generöst val som ger den efterlevande maken ekonomisk trygghet. Särkullbarnet blir i så fall efterarvinge och ärver sin del av den gemensamma egendomen när maken i sin tur dör. Läs mer om särkullbarn och arv.

Arvsavstående under arvlåtarens livstid

Det är också möjligt att göra ett arvsavstående under den blivande arvlåtarens livstid. Om en förälder vill ordna sin förmögenhetsöverföring kan barnen i förväg förklara att de avstår till förmån för barnbarnen. Ett sådant avstående bör vara skriftligt och helst upprättas med juridisk hjälp för att vara bindande.

Det kan kombineras med ett testamente för att ge en samlad bild av vad som ska hända med tillgångarna.

Arvsavstående och skulder

Om du har skulder hos Kronofogden kan ett arv utmätas. Utmätning kan ske från det ögonblick du har rätt att ta emot arvet — det vill säga från dödsfallet. Gör du ett arvsavstående i god tid innan bouppteckningen är klar och arvet anses realiserat, kan arvet i stället gå vidare till dina barn utan att fångas upp av dina borgenärer.

Rättsläget är dock inte alltid kristallklart — Kronofogden kan ibland ifrågasätta om ett arvsavstående gjorts i otillbörligt syfte att undandra egendom. Rådgör med en jurist om du är osäker på om ditt avstående håller.

Vanliga frågor

Kan jag ångra ett arvsavstående?

Som huvudregel nej — ett skriftligt och undertecknat arvsavstående är bindande. Om de andra dödsbodelägarna samtycker kan det möjligen rättas till vid arvskiftet, men räkna inte med det. Ta beslutet genomtänkt.

Behöver jag betala skatt om jag tar emot arv och sedan ger det vidare?

Nej. Sverige har ingen arvsskatt och ingen gåvoskatt. Du kan ta emot arvet och ge bort det som gåva utan skattekonsekvenser för dig eller mottagaren, förutsatt att det handlar om pengar eller lösöre. Vid fastigheter tillkommer stämpelskatt för mottagaren. Läs mer om arvsskatt i Sverige.

Vad händer om jag inte har barn — vem ärver min del?

Har du inga barn träder nästa led i arvsordningen in: dina föräldrar, eller om de inte lever, dina syskon och deras avkomlingar. Det är alltid dina legala arvingar i rätt ordning som kliver in — inte den person du eventuellt velat gynna.